Dagens sötaste

Bild lånad från www.spoketlaban.com

Idag har varit stora köpardagen för mig och Kalle. Vi har investerat i åkpåse efter många om och men, goda råd och lite motstånd. Utöver det kan vår blivande familjemedlem åka bil tryggt i sin första bilbarnstol (ett sk. bebisskydd, jag förstod inte vad det var först). Sedan hittade jag en fantastiskt söt filt med Tummen och kunde inte låta bli. Jag tvekade lite för att den var rosa men Kalle hävdade att vår kille kommer att vara så trygg i sin manlighet att en rosa filt är helt ok.

Maskros

Bild från www.cisionwire.se

Allt går framåt! Från att under renoveringens tyngsta fas ha bott i en etta utan kök, som sedan blev en tvåa hade jag återigen tillgång till en hall. Dock var det en mörk hall tills lampan Maskros sattes upp. Nu känns varje besök i hallen som att kliva in i en sagovärld: Spännande skuggor faller på väggarna och lampan är så stor så stor. Fantastiskt att ha denna en lägenhet med 3,20 i takhöjd. Så fint byggdes det förr när man var tjänsteman på SJ, så fint så det faktiskt slår. Arbetarhuset här bredvid har har istället 10 centimeter lägre i tak. Småaktigt? Äsch.

Wabi sabi

Bild från wabisabi-style.blogspot.com

I nuläget har jag två områden som intresserar mig till max: Hur ska jag få vår kommande bebis att överleva och trivas samt hur ska jag få mig själv att trivas i mitt hem. I mitt sökande på nätet där jag hoppar mellan diverse inredningssidor, blocket, tradera och föräldrasidor fann jag en mycket intressant inredningstrend som kallas Wabi Sabi. Tidigare har jag fått denna snabbt förklarad för mig av min vän Emmie men utan att riktigt förstå innebörden. Hur somhelst, det fantastiska med denna trenden är ett den tar tillvara på det som inte är perfekt. Det kantstötta porslinet från mormor och skrivbordet som bonus-pappa trodde att ingen ville ha får helt plötsligt en ny identitet: föremål med en själ och en patina får oss att trivas och ska inte kastas bort. Bort från massproduktion och tråkiga minimalistiska miljöer rakt in i hjärtat när någon lagt tid och tanke i den specifika produkten. Jag föll som en fura och vet precis vilken form av inredningstips jag nu ska söka efter. I den djungel som finns därute blev jag mycket förvirrad. Begränsningar, som jag alltid behöver för att kunna fokusera, skapar helt enkelt stora möjligheter. Som jag nämnt tidigare sitter jag just nu i ett hem utan personlig charm. Jag har alltid haft en dragning mot det icke-perfekta, för det är min åsikt att perfekt är tråkigt. Och det kan jag nästan alltid skriva under på. Har ni några tips på Wabi Sabi-bloggar eller litteratur får ni gärna skriva en kommentar!

Julstök

Bild från livingetc.com

Är ni precis som jag inne i fasen där man inte riktigt vet hur mycket jul man ska ordna till egentligen? Jag har befunnit mig i ett renoveringskaos i två månader och nu när alla saker börjar komma tillrätta känns mitt hem oerhört tomt. Lite enkelt hade varit att pynta till max och få lite hemtrevnad. Här brottas den känslan med mitt förnuft som säger att det är bäst att låta hemmet och trevnaden växa fram i en mer naturlig takt. Hur som helst så känns mitt hem för tillfället lite själlöst och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Ikväll ska jag plantera min amaryllis med mossa och hämta ner pyntet från vinden, för på lördag så är det dags att hämta hem årets gran. Det lutar mot en totalmaxad variant med extra allt. Utan tavlor så känns en sådan gran helt rätt. Ni som gillar något lite mer alternativt kan ju bygga er egen gran av post-its.

Min hjälte

Titta här.

En lockelse

Bild från gadling.com

Jag har en förkärlek för grå ullbyxor, småstickade västar med v-krage och gubbkepsar. Inte för att jag någonsin använder det, eller åtminstone inte sedan gymnasiet. Men på något sätt får det mig att tänka på intellektuella klubbar a la Döda poeters sällskap och av någon anledning framstår allt sådant i ett rosa skimmer för mig. Åtminstone emellanåt.

Jag kan totalt slukas av böcker som har det minsta inslag av hemliga intellektuella sällskap och ibland så kan jag tycka lite synd om mig själv för att tiden är förbi och jag nog aldrig kommer att ha en chans att tillhöra en sådan där klubb. Jag drömmer mig fortfarande bort i böcker som "Den hemliga historien" och "Fördjupade studier i katastroffysik" och intalar mig själv att det kanske bara är en litterär företeelse de där spännande klubbarna. Just nu törstar jag efter liknande litteratur att plöja när jag går mot förmodad sängliggande på grund av växande kula.

Finemang

Bild från mermusik.blogspot.com

Denna gråmulna torsdag blir jag glad av dessa härliga skapelser. Får mig att tänka på rosblad och fantastiska fester där jag med lätta steg skuttar fram i något aprikosfärgat med volanger.

What if the world were a village of 100 people?

Posters av designer Toby Ng (http://www.toby-ng.com)

Jaha ...

... och nu då? Har just skrivit mitt första program. Jag förstår ungefär lika mycket som er oinvigda Java-programmerarläsare av vad jag egentligen gjort. Dags att ta reda på det nu. Fortsättning följer ...

Bild lånad från sommarstaden.blogspot.com

Nu är jag och Kalle tillbaks i Malmö. Än så länge har jag hunnit med några härliga träffar med vänner, plockat fram alla pysselsaker samt tvättat och strukit i massor. Nu återstår det fler trevligheter: Jag börjar jobba om en och en halv vecka och det ska förberedas för vår nya familjemedlem som kommer i början på 2010. Malmö, I'm home!

Ett eget rum

Bild: Underbara Clara (www.folkbladet.nu/?cat=89)

Jag sitter och drömmer om ett eget rum. Där vill jag ha pysselsaker, en fåtölj för långa telefonsamtal och annat som jag hade när jag växte upp. En sak som jag tycker är lite synd med vuxenlivet (ähum, eller sambolivet) är just att inte man inte längre har rätten till en egen vrå. Eller ja, det är svårt att motivera ett extra rum bara sådär, om man inte ska ha ett arbetsrum då. Men jag vill ha ett rum utan specifikt syfte som bara är mitt, som jag tapetserar med planscher på sånt som bara jag gillar. Där vill jag ha massvis med onödiga saker framme bara för att de gör mig glad. Jag får se om det blir ett rum till övers någon gång för mig. Nu blir det istället lite compact living i Malmö för ett tag. Inte helt fel det heller ...

Glam metal

Får mig att längta tillbaka till en tid när killar i tajta jeans och långt hår var det hetaste jag visste. Bad boys med sönderpermanentat hår och hundögon ... Ja men visst! Om vi ska vara helt ärliga, var inte Joey Tempest, Mike Tramp och alla deras pudelrocklikar retsamt snygga?

Zero

Kalle fick ett sms och helt plötsligt hade vi Zero, en nästan stum Skottsk terrier, på besök i tio dagar. Hjulbent, brunögd och oerhört intelligent tog hon det mesta med ro. Hon gillade att jaga katterna på gräsmattan utanför, vila och dricka kopiösa mängder vatten. En fantastisk dam!

Sköna maj

Nu grönskar det i Redwood City!

What the hell are you sayin', copper?

Idag kör jag bil nästan varje dag. Jag vill kunna njuta av den friheten även när jag kommer hem till Sverige på besök i sommar, saken är bara den att jag inte får, men jag är ändå inte helt säker. Jag har nu googlat runt för att försöka reda ut vad som gäller: Kan jag köra med mitt körkort när jag är hemma i några veckor på besök? Troligtvis inte, men hade jag varit amerikan på besök i Sverige hade det ju gått bra. Detta blir ju underligt. För kortare uppehåll i Sverige är utländska körkort i regel godkända men jag har alltså inte samma rättigheter som en amerikan med körkort? Jag kan enligt kapitel åtta i Körkortsförordningen få dispens från Länsstyrelsen, men då på grund av bristande allmänna kommunikationer och sjukdom, funktionshinder eller liknande... och så vidare ... ja, du vet. Rättssäkerhet, någon?

Annars kan jag ju alltid gör som någon på nätet föreslog: Ha en cowboyhatt liggande i baksätet i utifall att jag hamnar i en poliskontroll. Blir stannad och ifrågasatt tar jag på mig hatten och säger på bred sydstatsdialekt:

What the hell are you sayin', copper? Isn't my drivers license valid in your shit country? You know what? I don't give a damn. We saved your neutral ass in World War 2. Don´'t waste my time with this shit, us real people have important US business to attend to.

Vad hade du gjort?

Vackert ...

... från koreanska Vogue via Automatism.

Healdsburg

I helgen firades Kalles födelsedag med pompa och ståt. Eller ja, inte så mycket pompa men en god middag på Madrona Manors blev det. I en fridfull och grön sekelskiftesmiljö blev vi serverade en hel rad spännande rätter. Eller vad sägs om en lokal "Petrale Sole" med potatispuré, rostad fänkål och den mest fylligt syrliga hollandaise jag någonsin smakat, ost på saltsten med dadlar och nötter, en spännande soppa som innehöll ett ägg som kokats i 63 grader i en timma bara för att få den rätta konsistensen ...

Healdsburg är på många sätt en idyll i vindistriktet Sonoma. Sociologen i mig vaknade till liv en liten stund, som den vanligen gör, jag älskar nämligen när man lyckas skapa platser som stimulerar det sociala. Här blev jag fascinerad över hur stadsarkiteken hade lyckats med konsstycket att skapa en park där barnfamiljer, hundägare, vänner, par och barn bara hängde, utan att det var någon faktisk gemensam aktivitet: det är nämligen inte så vanligt häromkring.

Idag är ingen vanlig dag ...

Grattis på födelsedagen Kalle!

Skönhet

Jag måste posta denna underbart vackra bild på Grace Kelly. Klänningen är som en dröm ...



Bild från: http://farm3.static.flickr.com/2134/2190297574_ecdda9b3d8.jpg

Ready for change!

De är inte många men viktiga, mina Twitter-kompisar :-)

Livet går vidare!

Efter ihållande IKEA-överdos köpte vi ett jättelitet soffbord på vår lokala second hand.



Jag studerar lite sådär och funderar kring alla stackars, förmodat alienerade, distansstudielärare. De måste sätta betyg på elever som varken lagt tid, själ eller hjärta på sina skoluppgifter. Om jag vore normen då.



Jag oroar mig för yttre tecken på stigande ålder.



Efter Obamas brandtal till senaten köper vi havregryn och bönor för att överleva våren.



Vi planerar och påbörjar vandringsturer ...



... som inte blir av på grund av akut sjukdom på ditresan.



Vi äter frukost och Kalle förklarar för mig hur jag ska göra för att ta reda på hur gröt blir gröt.



Jag läser veckotidningar och dricker rödvin på vår soliga balkong på kvällarna.

Ja, livet går vidare. Vad hittar ni på?

These are a few of my favourite things

Det är verkligen roligt att komma till en ny plats och en ny kultur. Det finns så mycket som är intressant och härligt att jag ibland funderar över hur jag kommer att klara mig utan allt detta i framtiden. Jag trivs mest i den speciella formen av öppenhet som jag ofta hittar här, njuter och underhålls av språket, blir lycklig av möjligheterna och inspirationen som dessa ger, samtidigt som jag känner tillfredsställelse med att ha tiden att upptäcka. Alla begränsningar som finns ger så mycket mer tillbaks: För visst är antalet bekanta inte så många och jag har egentligen bara en rutin som inte går att förhandla bort: mina engelskalektioner på tisdagskvällarna. Men nu har jag istället mycket tid över då jag hinner utmana mig själv och min karaktär (jag har märkt att det är möjligt att öva upp både fokus och intresse) och jag ger företräde åt att känna efter vad det är som verkligen tilltalar mig. Jag ger tid åt att fundera över vad det är som ska vara viktigt. Jag testar saker och tillåter äntligen mig själv att tänka att det inte gör något ifall det hela visar sig vara något som inte föll väl ut.

Från det ena till det andra: Just nu blir jag extra glad när jag hör ordet treat. Ordet har många betydelser men mest gillar jag kopplingen mellan verbet: att ta hand om ... ("to care for ...") och substantivet: något som är en speciell och oväntad källa till glädje, välbehag eller underhållning. Treat syftar då ofta till en liten sötsak som du delar med dig av. Eftersom jag inte kan fira påsken med alla vänner och hela min familj så skickar jag er en liten treat blogg-ledes. Glad påsk!



Lite treats från mig lånade av Sweet Paul (sweetpaul.typepad.com)

Sacramento

I helgen var jag och Kalle och strosade runt i Kaliforniens huvudstad. Sacramento byggdes en gång i tiden om för att efterlikna Washington DC. Utöver det så tycks det inte ha hänt mycket sedan "The Big Four" ombesörjde staden. Gänget bestod av fyra män, inkluderad var bland annat Lee Stanford, grundaren av Stanford Universitetet. De såg bland mycket annat till, att både järnväg och frakt lätt passerade förbi. Detta fick affärslivet i staden att blomstra. Legenden säger också om Lee att han svor sin guvernörsed i en eka, en flodvåg hade just då sköljt över staden. Efter sin installation paddlade han förnöjsamt hem och klev in igenom sitt fönster på andra våningen. Vattnet gick hela vägen dit upp.

Förutom dimmor och flodvågor så är verkar Sacramento-bon vara av den fyndigare sorten. Ett intressant ställe!

Truly, there are no new ideas