På tapeten: 12/08

måndag, december 29

Julafton firades detta år hemma hos Anna och Truls i Rancho Bernardo ca 30 minuter från La Jolla palms, där vi bor. ETA var från början 12.00 men försköts ca 45 minuter efter att planeringen gick i stöpet. Som sig bör när man firar julafton.

Jag fick en GPS i julklapp som jag bekantade mig en del med. Tack Kalle!

Sedan vankades det julmat: Hemmagjort rödbetssallad (läs: från grunden hemmagjord, i USA finns inga inlagda rödbetor), ägghalvor med Kalles, vegetrarisk paj, griljerad skinka, kalkon, grönkål ...

Vi tittade på Kalle Anka och hade en tradionell diskussion kring huruvida schackfärgad färg går att lösa.

Vi tog en promenad ner till Rancho Bernadinos lokala Drugs store för att köpa tomteluvor och andra nödvändigheter.

Julklappsleken gav upphov till en del kamp och förskräckelse. Johansson-klanens San Diego-gren tog hem några av de åtråvärda klappvinsterna. Bland annat en Gorilla tejp och ljus med kaffedoft.

Efter Kalle och Karl Bertil Johnsson serverade Truls hemmalagad risgrynsgröt. Alla fick vi smaka på Annas hemmagjorda saft/fruitpunch-sås. Den var lite rosa i färgen och kändes väldigt amerikansk. Ingen fick mandeln.

Tack Anna och Truls för en fantastiskt fin julafton!

onsdag, december 24

God jul

Nu är det dags för min första julafton utanför Sverige. Har haft ett trevligt sjå med att ordna svensk julmat till vårt firande hos Truls och Anna imorgon. Idag har jag gjort min första egna senapssill efter att IKEA hade slut på sin. Dessutom har en rödbetssallad tillagats av hemmainlagda rödbetor. Nöden har ingen lag. Det som inte finns får helt enkelt tillagas från grunden. James har gjort både skinka och kalkon och Kalle kämpar på med köttbullar och grönkål.

Längtar till imorgon!

måndag, december 22

Vargavinter i San Diego County

Igår drog jag, tillsammans med trevligt sällskap till William Heise County park för att vandra lite. Planerna var först att sova över i tält men efter varningar om bergslejon, skorpioner och andra obehagligheter tog vi beslutet att bara vandra en dag (till Truls stora besvikelse). Förvånade blev vi när vi såg alla snö som fanns på marken, bara en timmas bilresa från San Diego city.

På hög höjd var det grönt och vackert vitt. Efter att varit inträngda i blöta skor hade jag kalla fötter. Jag kröp på kvällen ner i soffan sådär härligt trött som man bara blir när man lekt utomhus. Ser fram emot nästa vandring i Yosemite i vår. Då blir det två dagar, minst! Ska införskaffa ett par bra kängor tills dess. Det finns ju tyvärr inga multiskor som täcker all aktivitet ännu.

Anna blickar ut över landskapet

Det var tungt i snö uppför ...

... och nerför

Truls pekar ut färdrikting

Terräng och snö tvingade in oss på mer säkra spår

Frusen

Det satt några löv kvar på träden. Förmodligen mycket överraskade över snön som kom hastigt.

lördag, december 13

Inspirerande personer

Bild från specullector.files.wordpress.com

Tittade häromdagen på en dokumentär om den mycket inspirerande fotografen Annie Leibovitz. Ni vet det där kortet där John Lennon ligger och håller hårt i Yoko Ono? Det är hennes. Hon arbetade många år på tidningen Rolling Stone. På den tiden levde hon rock n roll och reste med de artister hon skulle fotografera.

Det som fascinerar och inspirerar med Annie, förutom hennes häftiga och ibland lite flippade foton är hennes förmåga att komma nära människor utan att vara påträngande. Många av de som hon fotograferat sa att det kändes så naturligt att ha henne nära, redan efter någon dag. Inget var konstigt, hon smälte in och var aldrig påträngande. Vad är en konst, om inte det? Samtidigt tycks hon vara en kvinna som styrs av stor passion utan att vara överdramatiserande, har pondus utan att verka hård och samtidigt är känslig nog att förstå andra utan att ta över deras situation. Det gör att hon kan få fram särskilt lustiga bilder som är inspirerade av personen. Sammanblandad med Annies härliga fantasi är resultatet ofta helt fantastiskt.

Idag arbetar hon på Vanity Fair, en de tidningar jag uppskattar mest. Mer om Annie här.

Fredag!

Idag har varit en dag fylld med aktiviteter. Dock med blandad fram- och motgång:

Motgång: Försover mig en halvtimma
Framgång: Börjar dagen med en timmas motion
Framgång: Kramas vid trafikljusen
Framgång: Får en lyxig frukosttallrik serverad
Framgång: En gruppinlämning till skolan färdigställs i tid med tillfredställande resultat
Motgång: Låser mig mentalt när min körskollärare skriker "damnit", "you are a danger in the traffic" and so on and so forth
Motgång: (Uppläxning) Jag tänker för sakta för att vara en säker förare
Motgång: (Insikt) Jag undviker helst att bli förare
Framgång: Lyckas koppla bort körskolläraren och körningen går bra
Framgång: Körskollärare inklusive jag själv är framme och hemma välbehållna
Framgång: Trots bruten trafiksjälvkänsla ser jag fram emot helgen
(Förmodad) framgång: Ska till Åsa ikväll på avskedsfest/pool party

It´s Friday! Trevlig helg mina vänner!

söndag, december 7

Flaky apple pie

Idag passade jag, Kalle, Anna och Truls på att ta en tur med bilen till Julian, ca en timmes bilväg öster om San Diego. En trevlig liten stad som bjöd oss på äppelpaj från Mom`s, Buffalo burgers, höstväder och småstad.

fredag, december 5

Nu är det jul!

Efter svettningar och Lucia-abstinens fann jag något som kunde lugna mina nerver: Ett julfirande i Balboa park. Det var svårt att få tag i parkering. Folk vallfärdade till Balboa park och det stora julkalaset. James undrade högt, mitt i den kamp som utbröt om plats (störst går först, äta eller ätas och så vidare ...) om det verkligen var kunde vara så populärt med Lussefirande? I ett etnocentriskt rus (förnöjsamt visste jag att det vankades glögg och körsång) hävdade jag att Lucia var riktigt stort här. Vi såg senare att det var ett julfirande inspirerat av länder från alla världens hörn som gett upphov till en sådan iver. Nåväl, glögg och Langos till tonerna av Christer Sjögren: Detta var kvällen då inget kunde gå fel!