Året som gick

Året började med en väntan som kändes som en evighet ...



... och vi boade och renoverade lägenheten i ett rasande tempo.



Sedan kom den här underbaringen med smilgropar och vände upp och ner på tillvaron.



Nästan all tid gick åt till att lära känna varandra ...



... och vi smälte fullständigt av detta tandlösa leendet.






Hjalmar växte och utvecklades till en liten solstråle.



Vi gick på babysim ...



... ägnade oss åt mycket mamma-göra ...



... och började sy barnkläder.



Början av sommaren var väldigt varm ...



... och vi njöt på traditionella sätt i ny tappning om sommarkvällarna.



Midsommar firades med goda vänner i Slottsparken efter att andra planer fick ställas in på grund av vår lilla sömnvägrare.



Vi flyttade ...



... till detta fantastiska hus! Jag skulle börja jobba men sade hastigt upp mig.



Sedan kom snön och vi fick fullt upp. I svaga stunder, som en följd av social deprivation, skulle jag gett min vänstra tumme för att få komma tillbaks till stan. Men slutet gott, såklart.

Under 2011 ska jag förutom att åka till Dubai i två veckor och börja mitt nya jobb den förste februari, se till att göra så lite som möjligt. Förutom att umgås med nära och kära, ta hand om mina familj och jobba riktigt hårt.

Gott nytt år!

Someday I'll have a hairy chest

Ps. Det gulliga i att dreggla på och syna golvet kan eventuellt enbart förstås av föräldrarna ...

Gräsänklingsgöra

All respekt för alla ensamstående föräldrar där ute, speciellt under varma sommardagar. Att vara gräsänka är inte hett alls. Efter två dagar är jag maximalt slutkörd. Så här bitter har jag inte varit på tre år, minst. Nä, jag saknar min Kalle på väldigt många sätt. Har nu några timmar över efter att Hjalmar somnat för natten. Tänkte ägna dessa åt att blogga om en av de finaste (och den mest krävande :-) jag har. Gjorde ett försök att läsa en god bok istället men nej, jag är helt enkelt för trött för skifta fokus. Fick plötsligt en förståelse för de som bara vill prata barn: Troligtvis är problemet att de har uslingar till partners som inte finns där alls. En upplevelse rikare är jag, så att säga ... Fortsättningsvis ska jag hålla tyst, och inte skapa några teorier som bagatelliserar sådana behov. Om det och angående många andra saker. Och därmed basta.

Käk dårå

Hjalmar har fått sin första smakportion och det gick ju bra :-)

Om att bli mamma

Jag blir ofta tårögd nuförtiden.

Dels för att jag blir rädd. Som idag, när jag vaknade upp efter att ha strosat runt lite inne i min egen värld på bokhandeln på gågatan här i Malmö. I denna lilla butiken kunde jag plötsligt inte hitta vagnen med den sovande Hjalmar. Tusen tankar gick igenom mitt huvud. Jag började springa upp och ner i gången och i den bredvid och kunde för mitt liv inte hitta vagnen. Då skrek jag rakt ut "min vagn, jag hittar inte min vagn". En kund som stod några meter ifrån mig signalerade att den stod där. Hur kunde jag missa den? Jag skakade i benen, hjärtat bankade och jag sprang snabbt ut därifrån. Så rädd har jag aldrig känt mig. Inte vad jag kan minnas. En helt ny rädsla som säger att något oåterkalleligt kan hända som jag aldrig kommer att kunna hantera.

Sedan blir jag tårögd för att allt är så himla fint. När jag hör Kalle busa med nybadad Hjalmar på skötbordet så att han, Hjalmar kiknar av skratt. Eller när jag sitter i Kalles knä en sen kväll och planerar framtiden när himlen är sådär härligt sommarkvällsljus. Då känns livet väldigt stort.

Att bli mamma har satt mina minnen i en ny dager. Jag vet att jag aldrig mer kommer att sitta ute en sommarkväll och fundera över om jag ska stanna långt in på natten, för att min lediga tid bara är min. Jag kan inte längre bara tänka på mig själv. Denna konsekvens kunde jag på något sätt förstå innan jag blev mamma, men mer på en abstrakt nivå. Det var aldrig verkligt. Men nu, för varje nytt väder kommer nya minnen fram om saker som jag vet att jag aldrig kommer kunna göra igen. För när den möjliga tiden kommer är det inte samma grej. Och visst känns det lite vemodigt. Men samtidigt vet jag att ingen situation någonsin i mitt liv, har känts bättre än den jag har nu.

Några saker som kan vara bra att veta om sömn

Halkade in på Svtplay och hittade en dokumentär om sömn som jag bestämde mig för att se. Som de flesta av Svt:s dokumentärer så var denna mycket givande så jag vill gärna dela med mig av några av mina nya kunskaper.

Vill du somna in skönt kan det löna sig att ta ett varmt bad en timma före läggdags. Varför? Jo, din kroppstemperatur kommer att höjas något under badet och när kroppstemperaturen sedan sjunker blir du sömnig.

En annan metod är s.k. sömnrestriktion och går ut på följande: Vistas bara i sovrummet när du ska sova och det under ett begränsat antal timmar, exempelvis sex per natt. Istället för att känna oro för din sömn kommer du tillslut att längta efter att sova. Finfint!

Om du istället inte har möjlighet till en hel natts sömn och måste samla sömn i tupplurar under dygnet så finns det en hel del som kan vara bra att veta: Din kropp kommer att göra motstånd mot tupplurar under tiderna från 07.00-12.00 på förmiddagen och mellan 18.00-20.00 på kvällen. Dock är det särskilt gynnsamt att ta tupplurar mellan klockan 14.00-17.00. Då ger sömnen bäst effekt. Alltså: Lider du av sömnbrist är det bäst att ta en tupplur mellan 14-17.00.

Undvik kaffe och alkohol fyra timmar före läggdags. kaffe och alkohol gör att dina sovcykler påverkas på olika sätt. Kaffe gör att du får svårare att somna in och din sömn kommer att ligga på en mycket ytligare nivå. I fallet med alkohol är det istället så att du lättare somnar in men sömnen kommer sedan att ligga på en mycket ytligare nivå och inte gå ända in i drömsömn.

Bak i ögat sitter det celler som styr vår dygnsrytm. När vi har ögonen öppna reagerar ett pigment i cellerna. Cellerna skickar signaler till hjärnan som styr melatoninproduktionen och det är nivån på melatonin som avgör om vi känner oss pigga eller trötta. På natten ökar nivån av melatonin och detta gör att vi känner oss sömniga. När dagsljuset sedan tittar fram sker en rätt komplicerad process mellan olika delar i hjärnan som gör att melatoninnivån minskar. Så har du skumma arbetstider kan du mixtra med dygnsrytmen genom att skaffa en dagsljuslampa för att sänka melatoninnivån och se till att ha en ordentlig mörkläggningsrullgardin i sovrummet för att höja den.

Mat påverkar också din vakenhetsnivå. Kolhydrater gör dig dåsigare och proteiner gör dig piggare. Detta styrs av hur insulinnivåer påverkar och en vidare reaktion. En proteinrik lunch kan alltså hålla oss vakna och en kolhydratrik mat på kvällen kan ge oss en god sömn.

För att undvika jetlag kan du äta dig in i rätt tidszon. Detta gör du genom att fasta hela resan och på så sätt aktiveras din kroppsklocka genom det första mål du äter när du kommer fram till destinationen. En av mig beprövad metod som jag anser fungerar alldeles utmärkt :-)

Om du är ute i sista sekunden och ändå vill somna kan du systematiskt spänna och slappna av musklerna i din kropp från fötterna hela vägen upp till käkarna i en kvart.

Sedan finns det dom som tror att örterna lavendel och valeriana kan få en att slappna av, men det är förstås inte vetenskapligt bevisat. Lycka till!

Källa: 10 saker som är bra att veta om sömn, dokumentär på Svtplay.se

Livet fortsätter

Sitter just nu med en ätandes Hjalmar i knät. Efter ett hårt pass babysim verkar han faktiskt hungrig, och vill äta mer än att istället titta runt, beundra sina händer eller någon annan favoritsyssla. Hjalmar är en mycket social kille som hellre söker kontakt med andra, företrädesvis andra bebisar, än att till exempel äta. Det är dubbelt att se Hjalmar överförtjust flaxa mot de andra bebisarna på babysimmet, utan att han får den minsta respons. Lite som den där glada killen i klassen som bara blir nonchalerad ni vet. Nä, i framtiden får han flytta till en plats där spontanitet mot främlingar är mer accepterat, kanske San Diego? Jag ska försöka förbereda mig väl för att förklara livets möjligheter för honom när han går på högstadiet och allt känns tufft.

Annars har vi en mycket rolig tid i familjen men allt cirkulerar faktiskt kring Hjalmar. Svårt att komma undan i och för sig, när någon behöver en så mycket. Aldrig trodde jag att föräldralivet skulle vara så himla mycket. Mycket mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Kanske mest av allt belönande, så många framsteg på så kort tid när vårt skrikande lilla knyte visar allt mer av sig själv. Ingen kunskap är självklar i vare sig kropp eller knopp. Bakom basala funktioner som man tror ska lösa sig av sig själva ligger i själva verket mycket övning. Hörde någonstans att för att bli proffs på något, vadsomhelst, måste du jobba med det i 10 000 timmar. Detta motsvarar ca 60 veckor arbete 24/7. Alltså lite mer än ett år. Det ni. Inte konstigt att bebisar sover så mycket. De multitaskar ju för fullt innan allt sitter.

Hjalmar och vänner

Idag fyller Hjalmar en månad. Trots sin korta tid i familjen har han redan hunnit bekanta sig med några av våra nära och kära. Utöver det har han gått upp ett kilo, fått ett mycket större huvud och tagit sin första fika.